måndag 9 maj 2011

3 THRD /TIME





Alla sammandragningar jag haft de senaste 20 v har varit ganska jobbiga och ibland så smärtsamma men idag har det verkligen gått upp för mig att du ska utsnart. Det är på riktigt. Trots alla smärtor och all oro har jag ändå njutit av varje sekund, att få känna dig så nära känna hur du sparkar, rör dig ,hickar och dina hjärtslag . Det har varit du och jag-aldrig ensamma. En tyst men kärleksfull kommunikation. Som en hemlighet-vår hemlighet.
1:a gången...

Jag var så ung, för ung, jag hade inga hämningar och hade ingen aning om hur det skulle kännas vara. Men däremot hade jag så ofantligt mycket tid för mig själv att jag visste om allt exakt vad som hände inuti min kropp och hur barnet utvecklades dag för dag mm för mm. När förlossning startade i v 37 var det bara att acceptera och kommer ihåg att  jag under latensfasen stod och  skratttade i köket mellan värkarna i en blandning av spänning och förväntan det var bara att gilla läget  och köra på. Allt gick bra och min lilla lilla dockliknande prinsessa med mörkt hår mörka välformade ögonbryn långa kolsvarta ögonfransar och plutmun kom och det var ljuvligt. 

2:a gången...

Vattnet gick i v 35, man gjorde inget för att förhindra barnet att komma ut pga infektionsrisk . Jag hade aldrig aldrig kommit ihåg att det gjorde såååå ont. Det var fruktansvärt och min kropp kändes som om den gick mitt itu flera ggr om och de första timmarna var panikkänslorna intensiva och självklara. Minns hur mycket jag hatade mig själv för vad jag utsatt mig för en gång till? och utan en tanke på att jag faktiskt skulle få ett barn till ägnade jag förlossningens första skede av att koncentrera mig på hur mycket jag inte ville, detta kommer aldrig gå jag kommer att dö och jag vill absolut inte ha barn! jag har redan ett och detta är ett stort misstag bara!!!(avskydde alla förutom en barnmorska  runtomkring mig.)  så kände jag och tror oxå nu i efterhand att det var en bidragande orsak till den ohanterliga smärtan. Men allt lugnade sen ner sig och ut kom en fantastisk skapelse-prinsessa#2. 

3.e gången....

Graviditeten i sig har varit kanon inte en enda gång har det varit frågetecken om dig, allt har varit perfekt sen har jag haft egna problem med sammandragningar som börjat tidigt åkt på en rad influenser, oförklarlig klåda på min kropp (förjävlig, gått över nu men) i det stora hela har den varit bra och du har mått bra hela tiden iaf  :) men denna gång vågar jag inte ens tänka på hur förlossningen kommer bli eller vara.  Det enda jag försöker att verkligen förbereda mig på är smärtan som jag  vet är kollossal! Ska göra allt för att försöka koncentrera mig på den och behålla mitt lugn att liksom dyka ner i den på något sätt? och sen hoppas jag att du självklart mår väl min lilla prins. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar