tisdag 31 maj 2011

Gravidboost...;)

Så trött på allt nu.. orkar lixom inte...längtar efter dig.




kramar by me..

måndag 16 maj 2011

LAST/DAYS

Hello... ja så är det... nedräkning inför my son´s nedkomst har börjat och jag känner mig (iallafall efter natten), totalt utmattad, lugn, som en zombie typ.  Tusen tack älskade sis för allt! Pratar flummigt fattar inte riktigt vad folk säger osv ;)  Just nu väntar jag bara på att få ont.. -WANTED- pain.  Det är ju inte så ofta man strävar efter det men det gör jag nu. Crazy. 

Nej idag blir det lite rita på schemat förhoppningsvis,  har i mitt zombie-tillstånd  idag fått en stark inspiration..why?? och givetvis "en unge i minuten på 4:an om en timme" och att bara umgås med mina underbara och  älskade

Mina fantastiska  girls:






måndag 9 maj 2011

3 THRD /TIME





Alla sammandragningar jag haft de senaste 20 v har varit ganska jobbiga och ibland så smärtsamma men idag har det verkligen gått upp för mig att du ska utsnart. Det är på riktigt. Trots alla smärtor och all oro har jag ändå njutit av varje sekund, att få känna dig så nära känna hur du sparkar, rör dig ,hickar och dina hjärtslag . Det har varit du och jag-aldrig ensamma. En tyst men kärleksfull kommunikation. Som en hemlighet-vår hemlighet.
1:a gången...

Jag var så ung, för ung, jag hade inga hämningar och hade ingen aning om hur det skulle kännas vara. Men däremot hade jag så ofantligt mycket tid för mig själv att jag visste om allt exakt vad som hände inuti min kropp och hur barnet utvecklades dag för dag mm för mm. När förlossning startade i v 37 var det bara att acceptera och kommer ihåg att  jag under latensfasen stod och  skratttade i köket mellan värkarna i en blandning av spänning och förväntan det var bara att gilla läget  och köra på. Allt gick bra och min lilla lilla dockliknande prinsessa med mörkt hår mörka välformade ögonbryn långa kolsvarta ögonfransar och plutmun kom och det var ljuvligt. 

2:a gången...

Vattnet gick i v 35, man gjorde inget för att förhindra barnet att komma ut pga infektionsrisk . Jag hade aldrig aldrig kommit ihåg att det gjorde såååå ont. Det var fruktansvärt och min kropp kändes som om den gick mitt itu flera ggr om och de första timmarna var panikkänslorna intensiva och självklara. Minns hur mycket jag hatade mig själv för vad jag utsatt mig för en gång till? och utan en tanke på att jag faktiskt skulle få ett barn till ägnade jag förlossningens första skede av att koncentrera mig på hur mycket jag inte ville, detta kommer aldrig gå jag kommer att dö och jag vill absolut inte ha barn! jag har redan ett och detta är ett stort misstag bara!!!(avskydde alla förutom en barnmorska  runtomkring mig.)  så kände jag och tror oxå nu i efterhand att det var en bidragande orsak till den ohanterliga smärtan. Men allt lugnade sen ner sig och ut kom en fantastisk skapelse-prinsessa#2. 

3.e gången....

Graviditeten i sig har varit kanon inte en enda gång har det varit frågetecken om dig, allt har varit perfekt sen har jag haft egna problem med sammandragningar som börjat tidigt åkt på en rad influenser, oförklarlig klåda på min kropp (förjävlig, gått över nu men) i det stora hela har den varit bra och du har mått bra hela tiden iaf  :) men denna gång vågar jag inte ens tänka på hur förlossningen kommer bli eller vara.  Det enda jag försöker att verkligen förbereda mig på är smärtan som jag  vet är kollossal! Ska göra allt för att försöka koncentrera mig på den och behålla mitt lugn att liksom dyka ner i den på något sätt? och sen hoppas jag att du självklart mår väl min lilla prins. 



söndag 8 maj 2011

TOO OLD FOR BARBIE/TOO YOUNG TO PARTY

Vacker dag , vackra människor, vackert liv,VACKRA dotter... mm att ha en snart blivande tonårsdotter hemma är inte alls lätt , inte ok, inte jämt roligt.
Detta är bland det svåraste jag har upplevt hittills i mitt liv. Den största utmaningen ever kan jag tänka mig. Man är så otroligt rädd för att förlora sin kommunikation med sitt barn, orolig konstant för hennes tankar, hur hon egentligen mår osv. Man blir utskälld varje dag för i princip allt. Allt man gör som mamma så är man dum i huvudet, töntig, tjatig, fattar ingenting,man är rentav en kass person i hennes ögon iallafall utåt sett vad hon i själva verket tycker vet man ju inte riktigt eftersom man aldrig får svar när man försöker prata eller fråga någonting. Kompisar äger-big time! Det är det enda som hägrar just nu, finns inget annat. Självklart förstår jag och vet hur viktigt detta är inget konstigt med det men ändå.. att ens barn håller på att göra revolt mot en känns faktiskt. Det gör ont man är såå orolig och vet inte hur man ska göra riktigt, när var och hur ska jag sätta gränser? Det här med gränser är jag otroligt kass på alltså jag vet verkligen inte vad som är inte ok eller ok? Jättesvårt. Jag beundrar alla mammor som lyckats med detta, inte minst min egen.Jag har beslutat mig för att klara detta, det finns inget annat. Givetvis kommer  jag göra  en masssa fel som jag redan gjort oxå för den delen antar jag men hoppas att allt kommer bli bra sen.. Älskar dig min vackra! /

måndag 2 maj 2011

back again

"var längesen sist" så lyder typ alla mina inlägg som finns på denna blogg känns det som. Men någon gång kanske det stabiliserar sig. Blir bra. Blir kontinuerligt.. och artar sig helt enkelt. Men hör upp foke´s!! märk mina ord som någon gång och kanske!  ord som jag egentligen avskyr men dom är bra  och har man uttalat dessa så kan ingen påstå att du lovat för det kan bli jobbigt!

Har ni känt känslor ibland av att när man vaknar på morgonen så är det något som inte riktigt stämmer.. det känns sådär konstigt ont i magen, gör ont, känns oroligt.. och en stark känsla av obehag och ovisshet.. " Hur kommer det bli, varför är det såhär, vad ska jag göra? man tänker kanske på saker som nattens konstiga drömmar, något som gäckar från det förflutna, människor i ens närhet som man inte riktigt vet var man har eller liknande. Idag har hela dagen varit så för mig. Känns inte bra alls men det ändrar sig säkert. Dessa dagar vill jag försvinna alltså bara vara för mig själv stänga in mig någonstans get lost by myself liksom. Helst av allt skulle jag vilja ha mitt eget place där jag kan spraya måla skapa saker eller bara lyssna på hög musik gärna ett glas vin and  free my* mind and the rest will follow! Ännu har jag inte tillgång till detta men någon gång så!